En dag i mitt liv...
Idag var en tämligen händelsefull dag. Började som jag vanligen gör en ledig dag med att sova tills jag kände mig tvungen att gå upp. Satt lite vid datorn och uppaterade mig om vad som hänt i TPB-rättegången(läs mer i min piratblogg www.locrian.blogg.se/pirat) samt kollade min helgon osv.
Hade fått svar från Veronica (www.veronicahogberg.blogg.se) att vi kunde träffas idag. Då jag inte hade några pengar på min mobil skickade jag ett gb till henne och frågade om tid. Efter ett tag insåg jag att jag inte skulle hinna få ett svar innan jag åkte till centrum, så jag författade ytterligare ett gb och förklarade situationen.
På väg till bussen ringde Veronica till mig och frågade först om det möjligtvis var så att jag inte hade några pengar på mobilen, och sedan frågade hon var jag var någonstans. Det visade sig att hon var i centrum och irrade runt lite och eftersom jag ändå skulle dit bestämde vi oss för att träffas där.
Anledningen till att jag skulle åka till centrum behöver kanske klargöras. I onsdags upptäckte jag att jag hade tappat bort mitt Visa Electronkort. Kunde alttså inte betala mitt busskort, vilket dock löste sig då jag kunde låna pengar till detta av min far. Vad jag behövde göra var alltså att spärra mitt kort och ta ut lite pengar från mitt konto. Dessutom hade jag slarvat bort min kod till nordeas internettjänst så jag ville ha ett nytt. Dessutom ville jag ha ett "riktigt" kort. Alltså ett som kan användas till betalningar över internet t ex.
Väl i centrum letade jag lite innan jag hittade Veronica. Vi hade nämligen inte avtalat någon plats dumt nog. Men det tog bara någon minut så. Strax därefter upptäckte jag dock till min förskräckelse att jag glömt plånboken med mitt id-kort hemma. Jag kunde alltså inte utföra något av det jag ville på banken. Jag och Vero åkte därför hem till mig och jag letade upp den och vi åkte återigen till Tyresö centrum.
Väl där igen gick vi direkt till banken och fixade allt jag skulle. Nästa stopp var Swedbank då Veronica hade en fråga. Detta avklarades snabbt och jag gav mig på jakt efter en plånbok. Köpte en snygg grön en i något form av marknadsstånd på "torget" i centrum. Kostade 300 kr. Veronica köpte två par mysiga strumpor för 60 spänn. Därefter bar det av till ICA där jag köpte en Dr Pepper. Vero föreslog därefter att vi skulle köpa varm choklad på Expresso House som nu finns i Tyresö centrum. Sagt och gjort. Ett cigarettköp senare och vi var påväg hem till Vero för lite middag, vilket jag verkligen behövde då jag inte käkat något på hela dagen. Veros pappa Armas hade lagat sin goda köttfärssås och vi åt och pratade om lite allt möjligt.
Efter detta spenderades resten av kvällen i hennes rum tittandes på tv. Bl a 2 1/2 men, Du blir vad du äter och the Simpsons.
Allt som allt en riktig trevlig dag som nu avrundas med att jag som vanligt sitter uppe till sent pga sömnbesvär och allmänt ointresse för sömn. Sova vill man bara på morgonen ju. XD
Godnatt till alla som kan sova. :)
Vissa hjärtans dag...
Så är den här igen. En dag som tydligen ska handla om kärlek och vänskap, men som alltid (nåväl, nästan alltid) för mig handlat om utanförskap, ensamhet och singelångest.
Dagen känns helt enkelt till för de som redan har något, än för de som verkligen behöver den värme som kärlek och vänskap ger. Visst jag har vänner, ett par av dem mycket bra sådana, men det handlar ju inte bara om mig. Utan om alla de ensamma själar som irrar omkring i tillvaron. Som inte har någon alls.
Sen att jag antagligen skulle gilla dagen om jag inte var singel. Det är väl självklart. Men det handlar som sagt int eom mig. Inte enbart. Mitt ogillande grundar sig visserligen till största del på mina egna erfarenheter. Vad mer kan man begära, alla är vi egoister. Men jag har även något principiellt mot känslan av att dagen låtsas vara något den inte är. Nämligen en dag för alla.
Sen undrar jag lite över varför det behövs en dag för att man ska visa kärlek och vänskap. Vore det inte bättre om man gjorde det ständigt?
Och skulle ni där ute, som eventuellt läser detta, inte bli mycket gladare om ni fick en ros, en kram, ett kort, ett gelehjärta eller vad det nu är man kan tänkas ge, någon annan dag? Vilken som helst. Jag skulle det då iaf.
Love to you all
Uppdatering
Har nu två underbloggar till denna blogg. En partipolitisk blogg om Piratpartiet och relaterade frågor, samt en musikinriktad. Finns just nu inget skrivet i musikbloggen men ett inlägg är på väg :)
Adresserna är
www.locrian.blogg.se/pirat
www.locrian.blogg.se/musik
Sista lediga dagen nu. Jobbar från imorgon t o m söndag. Sen blir det en dag ledighet och sen tillbaka till jobbet. Helgen är ledig. Kanske kan träffa Veronica då. Börjar bli lite väl sällan vi har tid att träffas. :(
I övrigt så händer inte mycket. Ledigheten har till största del slösats bort på att slappa. Träffade John idag vilket var kul. Vi lekte lite med gitarrer på Tyresö Musik och knallade omkring lite och diskuterade sex, piratpartiet, musik, droger och lite allt möjligt.
Måste se till att söka till Studio Blue innan den 20:e. Jag vill verkligen in på den utbildningen.
Over and out.
Pablo Honey
Har idag upptäck hur fantastiskt bra Radioheads första skiva "Pablo Honey" är. Okay, jag har alltid vetat att den var bra, men nu när jag verkligen lyssnat ordentligt inser jag att den är en av de bästa skivor som någonsin gjorts.
Öppningspåret "You" blåser skallen av en och sen fortsätter det med kanonlåt efter kanonlåt. Låt nummer två är superhiten "Creep". Låten har en dynamik som får Nirvana att se ut som amatörer. Det dynamiska språnget från de lugna verserna till det inferno av känslor som är refrängen består av. För att inte tala om sticket, eller vad man nu ska kalla det. Att många, inklusive jag, kan klart identifiera oss med texten är inget minus heller. "How do you do" skivans tredje låt är mycket poppigare och uppåt en de tidigare låtarna. Även tempot är högre. Den får mig att tänka lite på 70-talets glitterrock, inget helt fel i min bok.
Nästa låt är halvballaden "Stop whispering". Tyvärr en något tråkig, låt i jämförelse med resten av materialet. Låten har en ganska jämn intensitet även om ett visst lyft uppnås i sista delen av låten, där gitarrerna blir distade. Dock händer det inte så mycket i låten som på annat håll. "Thinking about you"' består instrumentellt mestadels av en akustisk gitarr även om trummor och keyboard smyger lite i bakgrunden. Fokus ligger här på sången som har underbara undertoner av olika känslor.
Låt 6 "Anyone can play guitar" börjar med en massa oljud, vilket jag tycker är trevligt, för att senare övergå till mer tradionellt väljudande. Låten behåller dock en obekvämhet igenom versen för att senare bli mer poporienterade i refrängerna. Övergången görs mycket snyggt. Denna låt uppskattar jag texten på, då den har en lagom blandning av nonsens och mening för att kännas intressant. En av favoriterna på skivan helt klart. En låt där texten verkligen är fantastisk är "Ripcord" jag har ingen aning om vad den handlar om och det är så befriande, det får en att tänka. Låten faller, musikaliskt, i samma pop-rockiga kategori som "How Do You Do".
Låt 8 "Vegetable" är åt det lugnare hållet och lämnar aldrig riktigt detta stadium. Men vissa ord dryper av återhållna käsnlor och lyfter denna annar något sämre låt. Näst upp är "Prove Yourself" som till en början verkar rätt tråkig, men som sedan lyfter och visar upp en annan sida. Får mig att tänka på Nirvana av nån anledning. Kanske är de repetiva fraserna och till viss del harmoniken. Jag vet inte riktigt.
"I Can't" är en bitterljuv poplåt som kanske störs lite av att elgitarren får lite väl mycket plats, men är i övrigt mycket snyggt gjord och bjuder på mer överraskningar än andra låtar. Strukturen är inte lika tydlig som i en del andra men intresset bibehålls igenom hela låten. "Lurgee" är en simpel poplåt utan masa extra som stör. Den är så där perfekt lagom på alla sätt. Kanske lite väl repetiv text, men den passar till låten så den stör inte direkt.
Avslutande "Blow Out" sticker ut ur mängden från första början, dock utan att kännas konstig i sammanhanget. Den har den slags lågmälda intensitet som är vanlig inom indie-rock. Och den känns verkligen som den sista låten, den avrundar skivan perfekt. Avslutande "jammet" byggs långsamt uppåt till en enorm intensitet för att sedan avta och lämna en förundrad.
Bland de 12 låtarna finns det i princip ingen låt som skulle kunna tas bort utan att skivan skulle lida av det. Balansen är hårfin. Alla låtar är unika samtidigt som det ändå låter som en och samma skiva. Tyvärr lyckades de aldrig göra om det. Ingen av de följande skivorna har lyckats leva upp till den första.
Öppningspåret "You" blåser skallen av en och sen fortsätter det med kanonlåt efter kanonlåt. Låt nummer två är superhiten "Creep". Låten har en dynamik som får Nirvana att se ut som amatörer. Det dynamiska språnget från de lugna verserna till det inferno av känslor som är refrängen består av. För att inte tala om sticket, eller vad man nu ska kalla det. Att många, inklusive jag, kan klart identifiera oss med texten är inget minus heller. "How do you do" skivans tredje låt är mycket poppigare och uppåt en de tidigare låtarna. Även tempot är högre. Den får mig att tänka lite på 70-talets glitterrock, inget helt fel i min bok.
Nästa låt är halvballaden "Stop whispering". Tyvärr en något tråkig, låt i jämförelse med resten av materialet. Låten har en ganska jämn intensitet även om ett visst lyft uppnås i sista delen av låten, där gitarrerna blir distade. Dock händer det inte så mycket i låten som på annat håll. "Thinking about you"' består instrumentellt mestadels av en akustisk gitarr även om trummor och keyboard smyger lite i bakgrunden. Fokus ligger här på sången som har underbara undertoner av olika känslor.
Låt 6 "Anyone can play guitar" börjar med en massa oljud, vilket jag tycker är trevligt, för att senare övergå till mer tradionellt väljudande. Låten behåller dock en obekvämhet igenom versen för att senare bli mer poporienterade i refrängerna. Övergången görs mycket snyggt. Denna låt uppskattar jag texten på, då den har en lagom blandning av nonsens och mening för att kännas intressant. En av favoriterna på skivan helt klart. En låt där texten verkligen är fantastisk är "Ripcord" jag har ingen aning om vad den handlar om och det är så befriande, det får en att tänka. Låten faller, musikaliskt, i samma pop-rockiga kategori som "How Do You Do".
Låt 8 "Vegetable" är åt det lugnare hållet och lämnar aldrig riktigt detta stadium. Men vissa ord dryper av återhållna käsnlor och lyfter denna annar något sämre låt. Näst upp är "Prove Yourself" som till en början verkar rätt tråkig, men som sedan lyfter och visar upp en annan sida. Får mig att tänka på Nirvana av nån anledning. Kanske är de repetiva fraserna och till viss del harmoniken. Jag vet inte riktigt.
"I Can't" är en bitterljuv poplåt som kanske störs lite av att elgitarren får lite väl mycket plats, men är i övrigt mycket snyggt gjord och bjuder på mer överraskningar än andra låtar. Strukturen är inte lika tydlig som i en del andra men intresset bibehålls igenom hela låten. "Lurgee" är en simpel poplåt utan masa extra som stör. Den är så där perfekt lagom på alla sätt. Kanske lite väl repetiv text, men den passar till låten så den stör inte direkt.
Avslutande "Blow Out" sticker ut ur mängden från första början, dock utan att kännas konstig i sammanhanget. Den har den slags lågmälda intensitet som är vanlig inom indie-rock. Och den känns verkligen som den sista låten, den avrundar skivan perfekt. Avslutande "jammet" byggs långsamt uppåt till en enorm intensitet för att sedan avta och lämna en förundrad.
Bland de 12 låtarna finns det i princip ingen låt som skulle kunna tas bort utan att skivan skulle lida av det. Balansen är hårfin. Alla låtar är unika samtidigt som det ändå låter som en och samma skiva. Tyvärr lyckades de aldrig göra om det. Ingen av de följande skivorna har lyckats leva upp till den första.
Radioaktiviteter
Imorse var det dimma. Och på jobbet var det ovanligt lungt. Skämtade nästan om att det inte var en kund så långt ögat nådde (vilket då inte var särskilt långt), men bestämde mig för att det inte var så roligt.
Var en kort dag på jobbet. 2 h och 45 min arbetstid, vilket är lika långt eller kortare än min totala restid varje dag. Men, men jag ska börja jobba mer nästa vecka så det lär inte bli många fler såna pass.
Väl hemma gjorde jag ingenting förräns jag gick iväg för att vara scoutledare för de små juniorscouterna. Var marginellt lugnare än förra gången, men är några få "problembarn" som gör det väldigt svårt att lära ut och hjälpa de som vill. Förhoppningsvis tröttnar de eller skärper de sig inom en inte allt för lång framtid.
Ska väl ägna kvällen åt att titta på "The Simpsons", spela NWN2 och lyssna på musik.
Ha det bra.
Var en kort dag på jobbet. 2 h och 45 min arbetstid, vilket är lika långt eller kortare än min totala restid varje dag. Men, men jag ska börja jobba mer nästa vecka så det lär inte bli många fler såna pass.
Väl hemma gjorde jag ingenting förräns jag gick iväg för att vara scoutledare för de små juniorscouterna. Var marginellt lugnare än förra gången, men är några få "problembarn" som gör det väldigt svårt att lära ut och hjälpa de som vill. Förhoppningsvis tröttnar de eller skärper de sig inom en inte allt för lång framtid.
Ska väl ägna kvällen åt att titta på "The Simpsons", spela NWN2 och lyssna på musik.
Ha det bra.
Sonata Arctica den 2/11
Var och såg Sonata Arctica med John och Veronica denna dag. Trist nog var jag förkyld så jag var inte riktigt i form för att gå på konsert men.
Förbanden var helt okay. Vanishing Point spelade den nervattnade mesversion av power metal som är så populär nuförtiden, men var helt okay. Lite dåligt drag dock. Sångaren hade rejält långt hår men tror inte han headbangade alls. :S Pagans Mind var betydligt bättre, men inte riktigt min grej de heller.
Sonata var som alltid riktigt, jävla bra. De är ett av få band som nästan abra skrivit bra låtar och det är en enorm fördel live när man inte kan skippa låtar. :P
De spelade en lite underlig(saknade Victorias Secret och Broken som spelats varje gång sen Winterhearts Guild släpptes) setlist, som dock innehöll en del låtar man inte hört live. T ex White Pearl, Black Oceans och Draw Me. Om man ska klaga på något i setlisten så var det kanske lite mycket midtempo-låtar och ballader, men det är bara om man verkligen letar efter brister. Här följer iaf setlisten.
Black and White
Paid in full
White pearl, Black Oceans
Replica
8th commandment
Last drop falls
Caleb
Black sheep
Draw me
Fullmoon
Tony’s drumsession/We will rock you
It won´t fade
Gravenimage
Dont say a word
The Cage
Vodka Song
John lyckades med konststycket att missa att de gick av scenen och verkar allmänt ha "tappat bort" en del av konserten i minnets mörka vrår. Och efter konserten blev han ledsen/upprörd av skäl som ni får gråga honom om. Men jag och Vero tröstade honom och han verkade må bättre när vi skiljdes åt.
Vi bestämde under dagen också att vi tre skulle åka stor båt på jullovet. Eller ja. Jag har inget jullov men jag kan ju ta ledigt. :P
Kram på er alla
Förbanden var helt okay. Vanishing Point spelade den nervattnade mesversion av power metal som är så populär nuförtiden, men var helt okay. Lite dåligt drag dock. Sångaren hade rejält långt hår men tror inte han headbangade alls. :S Pagans Mind var betydligt bättre, men inte riktigt min grej de heller.
Sonata var som alltid riktigt, jävla bra. De är ett av få band som nästan abra skrivit bra låtar och det är en enorm fördel live när man inte kan skippa låtar. :P
De spelade en lite underlig(saknade Victorias Secret och Broken som spelats varje gång sen Winterhearts Guild släpptes) setlist, som dock innehöll en del låtar man inte hört live. T ex White Pearl, Black Oceans och Draw Me. Om man ska klaga på något i setlisten så var det kanske lite mycket midtempo-låtar och ballader, men det är bara om man verkligen letar efter brister. Här följer iaf setlisten.
Black and White
Paid in full
White pearl, Black Oceans
Replica
8th commandment
Last drop falls
Caleb
Black sheep
Draw me
Fullmoon
Tony’s drumsession/We will rock you
It won´t fade
Gravenimage
Dont say a word
The Cage
Vodka Song
John lyckades med konststycket att missa att de gick av scenen och verkar allmänt ha "tappat bort" en del av konserten i minnets mörka vrår. Och efter konserten blev han ledsen/upprörd av skäl som ni får gråga honom om. Men jag och Vero tröstade honom och han verkade må bättre när vi skiljdes åt.
Vi bestämde under dagen också att vi tre skulle åka stor båt på jullovet. Eller ja. Jag har inget jullov men jag kan ju ta ledigt. :P
Kram på er alla
Dagen och morgondagen(som är idag nu)
Dagen har spenderats till stösta delen framför tv och dator. Spelade Wipeout HD på PS3. Jävligt kul spel, men nu har jag fastnat i kampanjläget. Blir djävulskt svårt efter ett tag. Vetefan hur det ska vara möjligt att klara vissa saker. På datorn har jag mest tittat på avsnitt av The Simpsons. Mnga leenden och inre skratt har lockats fram.
Verkar må bättre på magfronten men håller dessvärre på att bli förkyld istället. Men det ska till mycket för att det ska förhindra mig från att jobba. Jag ska jobba hårt och visa att jag är en av de bättre medarbetarna på Max även om jag varit sjuk lite väl ofta. Men börjar nog ändå bli dags att börja kolla runt efter ett nytt jobb. Lite för stressigt och framför allt långt hemifrån för min stil. Och ett heltidsjobb med fasta tider vore underbart.
Imorgon(Idag) ska jag, John och Veronica åka och se Sonata Arctica på Tyrol. Kommer bli jävligt nice att se dem igen. Blir fjärde gången jag ser dem. Hoppas bara att man får höra någon låt man inte hört live förut. I USA har de tydligen spelat hela "White Pearl, Black Oceans" vilket vore underbart då den låten är kanon.
Nu ska jag gå och söka en sovplats och vila upp mig inför morgondagen. Har massa saker att göra imorgon så är bra om jag inte sover till tolv.
God sömn.
Verkar må bättre på magfronten men håller dessvärre på att bli förkyld istället. Men det ska till mycket för att det ska förhindra mig från att jobba. Jag ska jobba hårt och visa att jag är en av de bättre medarbetarna på Max även om jag varit sjuk lite väl ofta. Men börjar nog ändå bli dags att börja kolla runt efter ett nytt jobb. Lite för stressigt och framför allt långt hemifrån för min stil. Och ett heltidsjobb med fasta tider vore underbart.
Imorgon(Idag) ska jag, John och Veronica åka och se Sonata Arctica på Tyrol. Kommer bli jävligt nice att se dem igen. Blir fjärde gången jag ser dem. Hoppas bara att man får höra någon låt man inte hört live förut. I USA har de tydligen spelat hela "White Pearl, Black Oceans" vilket vore underbart då den låten är kanon.
Nu ska jag gå och söka en sovplats och vila upp mig inför morgondagen. Har massa saker att göra imorgon så är bra om jag inte sover till tolv.
God sömn.
Sjukskriven
Kräktes två gånger efter jobbet igår. En gång på väg från Max till tunnelbanan och en gång på väg från bussen hem. Har fått en del kväljningar under dagen också och min mage känns lite rörig. Så jag är sjukskriven över helgen, hoppas jag mår bättre på söndag if när jag ska på Sonata Arctica. Inget kommer hindra mig från att se dem. :)
Så ska vara hemma och ta det lungt och försöka undvika att äta onyttiga saker. Inga chips ikväll!
Så ska vara hemma och ta det lungt och försöka undvika att äta onyttiga saker. Inga chips ikväll!
Once Upon a time...
Blev inspirerad av att läsa min goda vän Veronicas blogg (veronica.hogberg.blogg.se) till att faktiskt börja skriva något här. Ska väl försöka behnadla de fåtal saker jag råkar ut för i mitt dagliga liv och försöka sammanställa lite tankar och dylikt. Vi får se vad det blir av det hela helt enkelt. Men tänkte börja med en "kort" presentation och historik av mig så att ni har ett hum om vad jag är för en filur.
Mitt fulla namn är Thomas Martin Mellqvist Ekberg, vanligen kallad för Martin, men ni får gärna kalla mig Tom om ni känner för det. Är kul med lite omväxling. Nåväl. Vid det här laget har jag hunnat leva i 21 år och några månader, veckor och dagar. Jag föddes om jag inte minns fel på min födelsedag på södersjukhuset. Föddes senare en planerat och man fick mer eller mindre dra ut mig ur mamma. Var mitt tilltalsnamn kommer ifrån är det ingen som vet, det bara blev så att jag var en Martin. Och det är jag ännu. Thomas är dock, om jag inte fått det om bakfoten, taget från Thomas "Fats" Waller, en av min pappas stora "idoler". Efternamnen är föga förvånande efter mina föräldrar.
Min första tid i livet, som jag förövrigt inte minns, spenderade jag i en lägenhet i Rågsved, även känt som den svenska punkens Mecka. När min lillebror Jens var på väg så insåg dock mina föräldrar att det skulle bli för trångt och flyttade till ett radhus ute i stockholmsförorten Tyresö. Där har jag levt fram till nu. Mina första år har jag bara fragmentariska minnen av. Minns mina föräldrars, borgerliga bröllop lite grann och insåg att jag hade ett medvetande några dagr innan jag fyllde fyra. Fick lego på min fyrårsdag vad jag minns. Kan tråka ut er med massa minnen från min tidiga barndom men det är inte så intressant. Med tiden fick jag även två systrar, Irina och Lilian, vilka båda varierar, som syskon gör, mellan att vara tämligen trevliga och helvetet på jorden. Till min brorsa har jag ett mer jämt förhållande, även om vi inte längre är så oskiljaktiga vi en gång var, så kommer vi överens för det mesta.
Med tiden började jag i skolan. I början hade jag en hel del svårigheter, jag trivdes inte och det speglades i mina resultat. Var något av en klassens clown men inte en särskilt omtyckt sådan. Enda ämne jag verkligen gillade var bild. Jag älskade att rita, även om jag hatade de förhatliga kladdkritorna. I fjärde klass började jag utvecklas till ett riktigt problembarn. Jag satt under bord och grät och kom aldrig överens med mina klasskamrater. Min lärare, som var nyutexaminerad, kunde inte hantera situationen och det var egentligen inte förräns i femman som det kunde lösa (dock tack vare en ny lärare). Någon gång på hösten då jag började femman gick jag även med i scouterna, där jag förblivit fram till idag och antagligen kommer att bli kvar tills jag inte har tid. Scouterna har antagligen räddad livet på mig och hjälpt mig att utvecklas till den person jag är idag. Även om jag hade överlevt utan scouterna tror jag att jag hade varit betydligt mer trasig och trasslig än jag faktiskt är.
Om problemen hade verkat lösta i femman så gjorde flytten till en ny skola allting värre. Jag var mobbad från dag två eller så, och fortsatte vara det ända tills jag gick ut nian. Saker blev dock bättre med tiden, men aldrig bra. Allt för mycket tänker jag inte dväljas vid denna mörka tid. I korthet kan man säga att jag antagligen var kär i de flesta tjejerna i klassen, men inget verkade nånsin vara besvarat. Mina betyg var i topp i de teoretiska ämnena och godkända i de praktiska. Nån gång runt år 2002 blev jag kär i en tjej i scouterna. Var detta i hemlighet i två år tills hon faktiskt blev kär i mig och vi blev tillsammans en tid. Detta var mitt första förhållande och också mitt längsta och antagligen sämsta (ta inte illa upp om du läser). Det höll i lite mer än fyra månader och sen var jag förkrossad i en längre tid.
Jag gick ut nian med sju MVG och ett stort antal VG. Hamnade av någon anledning på det Naturvetenskapliga programmet och gick där två år. Var en riktigt bra klass och trevliga lärare, men när musiklektioner på det individuella valet väckte kärleken till musiken, så bytte jag och en vän program till det Musikestetiska programmet. Gick två år där också och fick väl hyfsade betyg. Runt jul så träffade jag en söt, smart och trevlig flicka (fast det är kanske inte alltid rätt term, men för enkelhets skull ser jag henne som en flicka) vid namn Veronica. Misstänkte från dag ett att hon var eller var på väg att bli kär i mig. Jag insåg inte riktigt hur söt hon var och trodde att jag var kär i en annan, så när jag fick en ros från henne på alla hjärtans dag, tackade jag nej. Detta är sedermera känt som mitt livs största misstag. Vi förblev dock vänner även om inte särskilt nära. Strax efter att jag tagit studenten så blev vi dock tillsamman på något vänster och jag var lycklig. Dock började det trassla efter ganska kort tag och efter lite mer en tre månader tog det slut, även om vi förblev nära vänner denna gång. Blev rätt deppig, men inte riktigt lika illa som förra gången, men snart fick jag annat att tänka på. I oktober började jag och en flicka från skåne vid namn Jessy skriva till mig på helgon. Ganska snabbt utvecklades det till att vi blev kära i varandra och knappt en vecka efter att vi blev det hälsade jag på henne i skåne. Detta ledde bl a till min sexdebut vid den kanske något pinsamma åldern 20. Hann hälsa på henne en gång till innan det tog slut runt en månad efter att det börjat. Antar att det var mitt bästa förhållande då det inte var så mycket problem medans det väl varade. Nåja. Jag började iaf umgås allt oftare med Veronica och mina känslor väcktes på nytt, efter att tag insåg jag dock att det var hopplöst och att mina käsnlor för henne skulle skada vår relation om de fick härja fritt. Än idag har jag fortfarande vissa, icke-platoniska, känslor för henne och tycker fortfarande hon är söt och attraktiv, men jag ser henne som min bästa vän och inget annat.
Under tiden efter gymnasiet hade jag utan framgång sökt jobb. Fick sällan ens några svar från något utan bara en enorm tystnad. Men jag sökte vidare, om kanske inte så ihärdigt som jag borde ha gjort. En tid efter nyår blev jag tillsammans med en kompis som jag träffat via helgon och som bor i Pajala. Mia aka Kotten och jag hade en kort romans som tog slut pga att vi inte hade nån möjlighet att träffas och att det bara blev frustrerande för båda. Även här skiljdes vi som vänner och hon är en idag en av mina bästa vänner. Efter mycket sökande fick jag till slut ett jobb på Max hamburgare i Vårby, där jag blivit kvar till idag.
Sen dess har inte allt för mycket hänt egentligen. Var på festivalen W.T.A.I. som jag betalade för genom att vara volontär. Har varit på ett antal tv-inspelningar med Veronica, spelat gitarr och datorspel, och allmänt fått tiden att gå. Och nu är jag här.
Mitt fulla namn är Thomas Martin Mellqvist Ekberg, vanligen kallad för Martin, men ni får gärna kalla mig Tom om ni känner för det. Är kul med lite omväxling. Nåväl. Vid det här laget har jag hunnat leva i 21 år och några månader, veckor och dagar. Jag föddes om jag inte minns fel på min födelsedag på södersjukhuset. Föddes senare en planerat och man fick mer eller mindre dra ut mig ur mamma. Var mitt tilltalsnamn kommer ifrån är det ingen som vet, det bara blev så att jag var en Martin. Och det är jag ännu. Thomas är dock, om jag inte fått det om bakfoten, taget från Thomas "Fats" Waller, en av min pappas stora "idoler". Efternamnen är föga förvånande efter mina föräldrar.
Min första tid i livet, som jag förövrigt inte minns, spenderade jag i en lägenhet i Rågsved, även känt som den svenska punkens Mecka. När min lillebror Jens var på väg så insåg dock mina föräldrar att det skulle bli för trångt och flyttade till ett radhus ute i stockholmsförorten Tyresö. Där har jag levt fram till nu. Mina första år har jag bara fragmentariska minnen av. Minns mina föräldrars, borgerliga bröllop lite grann och insåg att jag hade ett medvetande några dagr innan jag fyllde fyra. Fick lego på min fyrårsdag vad jag minns. Kan tråka ut er med massa minnen från min tidiga barndom men det är inte så intressant. Med tiden fick jag även två systrar, Irina och Lilian, vilka båda varierar, som syskon gör, mellan att vara tämligen trevliga och helvetet på jorden. Till min brorsa har jag ett mer jämt förhållande, även om vi inte längre är så oskiljaktiga vi en gång var, så kommer vi överens för det mesta.
Med tiden började jag i skolan. I början hade jag en hel del svårigheter, jag trivdes inte och det speglades i mina resultat. Var något av en klassens clown men inte en särskilt omtyckt sådan. Enda ämne jag verkligen gillade var bild. Jag älskade att rita, även om jag hatade de förhatliga kladdkritorna. I fjärde klass började jag utvecklas till ett riktigt problembarn. Jag satt under bord och grät och kom aldrig överens med mina klasskamrater. Min lärare, som var nyutexaminerad, kunde inte hantera situationen och det var egentligen inte förräns i femman som det kunde lösa (dock tack vare en ny lärare). Någon gång på hösten då jag började femman gick jag även med i scouterna, där jag förblivit fram till idag och antagligen kommer att bli kvar tills jag inte har tid. Scouterna har antagligen räddad livet på mig och hjälpt mig att utvecklas till den person jag är idag. Även om jag hade överlevt utan scouterna tror jag att jag hade varit betydligt mer trasig och trasslig än jag faktiskt är.
Om problemen hade verkat lösta i femman så gjorde flytten till en ny skola allting värre. Jag var mobbad från dag två eller så, och fortsatte vara det ända tills jag gick ut nian. Saker blev dock bättre med tiden, men aldrig bra. Allt för mycket tänker jag inte dväljas vid denna mörka tid. I korthet kan man säga att jag antagligen var kär i de flesta tjejerna i klassen, men inget verkade nånsin vara besvarat. Mina betyg var i topp i de teoretiska ämnena och godkända i de praktiska. Nån gång runt år 2002 blev jag kär i en tjej i scouterna. Var detta i hemlighet i två år tills hon faktiskt blev kär i mig och vi blev tillsammans en tid. Detta var mitt första förhållande och också mitt längsta och antagligen sämsta (ta inte illa upp om du läser). Det höll i lite mer än fyra månader och sen var jag förkrossad i en längre tid.
Jag gick ut nian med sju MVG och ett stort antal VG. Hamnade av någon anledning på det Naturvetenskapliga programmet och gick där två år. Var en riktigt bra klass och trevliga lärare, men när musiklektioner på det individuella valet väckte kärleken till musiken, så bytte jag och en vän program till det Musikestetiska programmet. Gick två år där också och fick väl hyfsade betyg. Runt jul så träffade jag en söt, smart och trevlig flicka (fast det är kanske inte alltid rätt term, men för enkelhets skull ser jag henne som en flicka) vid namn Veronica. Misstänkte från dag ett att hon var eller var på väg att bli kär i mig. Jag insåg inte riktigt hur söt hon var och trodde att jag var kär i en annan, så när jag fick en ros från henne på alla hjärtans dag, tackade jag nej. Detta är sedermera känt som mitt livs största misstag. Vi förblev dock vänner även om inte särskilt nära. Strax efter att jag tagit studenten så blev vi dock tillsamman på något vänster och jag var lycklig. Dock började det trassla efter ganska kort tag och efter lite mer en tre månader tog det slut, även om vi förblev nära vänner denna gång. Blev rätt deppig, men inte riktigt lika illa som förra gången, men snart fick jag annat att tänka på. I oktober började jag och en flicka från skåne vid namn Jessy skriva till mig på helgon. Ganska snabbt utvecklades det till att vi blev kära i varandra och knappt en vecka efter att vi blev det hälsade jag på henne i skåne. Detta ledde bl a till min sexdebut vid den kanske något pinsamma åldern 20. Hann hälsa på henne en gång till innan det tog slut runt en månad efter att det börjat. Antar att det var mitt bästa förhållande då det inte var så mycket problem medans det väl varade. Nåja. Jag började iaf umgås allt oftare med Veronica och mina känslor väcktes på nytt, efter att tag insåg jag dock att det var hopplöst och att mina käsnlor för henne skulle skada vår relation om de fick härja fritt. Än idag har jag fortfarande vissa, icke-platoniska, känslor för henne och tycker fortfarande hon är söt och attraktiv, men jag ser henne som min bästa vän och inget annat.
Under tiden efter gymnasiet hade jag utan framgång sökt jobb. Fick sällan ens några svar från något utan bara en enorm tystnad. Men jag sökte vidare, om kanske inte så ihärdigt som jag borde ha gjort. En tid efter nyår blev jag tillsammans med en kompis som jag träffat via helgon och som bor i Pajala. Mia aka Kotten och jag hade en kort romans som tog slut pga att vi inte hade nån möjlighet att träffas och att det bara blev frustrerande för båda. Även här skiljdes vi som vänner och hon är en idag en av mina bästa vänner. Efter mycket sökande fick jag till slut ett jobb på Max hamburgare i Vårby, där jag blivit kvar till idag.
Sen dess har inte allt för mycket hänt egentligen. Var på festivalen W.T.A.I. som jag betalade för genom att vara volontär. Har varit på ett antal tv-inspelningar med Veronica, spelat gitarr och datorspel, och allmänt fått tiden att gå. Och nu är jag här.
